För ett dopp i det blå hade ju varit underbart att skriva men..Det är dags att åka till Falun och Högskolan Dalarna. I går när jag gick och lade mig, utan filmdrömmar, kände jag mig ganska nöjd när jag låg och testade mig själv till sömns. I morse när jag vaknade var jag livrädd att jag hade glömt alltihopa!

Min största svaghet är nog mina höga krav på mig själv och på att lyckas! Saken är ju faktiskt den att om jag inte klarar provet idag så får jag ju faktiskt göra om provet tills jag gör det. Men det örat lyssnar jag inte riktigt på. Det spelar faktiskt ingen roll vad det gäller. Jag tycker inte om halvdana resultat och provosoriska lösningar! Det ska vara rätt! Från början!

Världens bästa fröken Larsson ska följa med upp till Falun. Hon tänkte sitta och plugga lite i ljushallen under tiden jag skriver provet. På det viset kan jag läsa lite i bilen, lugna nerverna och undvika att köra av vägen. På hemvägen ska jag skutta in på Kupolen och hämta min telefon som än en gång varit inne på lagning! Det roliga är att jag avskyr telefonen fast jag knappt använt den än! Sist jag lämnade in den la jag den på disken och sa vänligt men bestämt "tack men nej tack". Det hjälpte tydligen inte! Så jag är väl tvungen att hämta den lilla skitmanicken!

Nej det här har jag då verkligen inte tid med. Nu är det nog nerverna som gör att fingrarna smattrar omkring på tangenterna! Wish me luck! Bye Bye